Bron blev inte slutet

Johansson, Solveig

Bokpresentation

"Som gryning följer efter lång mörk natt, så kom jag tillbaka till mitt liv efter år av depression och mani"
Så beskriver Solveig Johansson hur hon vid 54 års ålder blev djupt deprimerad och räddades av polis när hon tänkte hoppa från Västerbron i Stockholm. Det tog tre år och lika många vistelser i den psykiatriska slutenvården innan hon kunde återgå till vardagslivet. Sedan 1995 är hon frisk och inbjuds ofta att berätta om de svåra åren i olika utbildningssammanhang.
Solveig är akademiker, har arbetat 10 år som forskningsassistent vid Sveriges Radios Avdelning för Publik- och Programforskning och 28 år som handläggare vid Adoptionscentrum. Hon är även en av grundarna av anhörig- och patientföreningen Balans.
Repliker från studerande som lyssnat till Solveigs berättelse om sina erfarenheter:
"Ger en positiv bild av psykiatrin som arbetsfält"
"Målande beskrivning av bipolärt syndrom"
"Minne för livet, faktiskt"
Boken har kunnat skrivas tack vare stöd från Föreningen Balans, som kan nås på e-postadress: balans@sll.se Se också gärna den informationsrika hemsidan: www.foreningenbalans.nu

Recension Psykologtidningen 4/2007
Rec. Revansch 1/2007
Året Runt 9/2008