Blåtiran

Larsson, Reino

Bokpresentation

"Evald låg nerslagen och avsvimmad på det grova gruset på skolgården. Han hörde ringklockan kalla till nästa lektion. De andra sprang men han kom liksom ingenvart. Iris var flickan med flätorna och satt i bänken framför Evalds. Hon var blyg men han fick alltid ett leende när han rörde vid hennes hår eller petade med linjalen. Han kunde bara inte låta bli. De fann varandra och lyckans portar stod vidöppna. Till den dag då hon plötsligt var borta ur Evalds liv. Deras drömmar slogs i spillror den morgon då hon steg på bussen och lämnade allt. De hamnade i var sin världsdel. Evalds storebror John var klippan i hans unga liv. En dag var klippan borta och mystiken kring försvinnandet bara tätnade. Det sades att Finlands regering hade mörklagt incidenten vi forna Sovjetunionens gräns och att John skulle ha varit inblandad. En omöjlig tanke för hans familj. John som alltid hade stått på de rättrådigas sida. Holger däremot var en spjuver och en fixare. Han tog sig fram i livet på sitt sätt utan att egentligen komma någon vart. Många i bygden ansåg honom vara en odåga. Holger skulle nog också fixa det för sig, hade Evald tänkt. En dag, efter ett helt liv, ringde telefonen hos Evald och väckte honom mitt i en dröm. Samtalet kom fjärran ifrån. Det kom över flera decennier från ett förflutet. Cirkeln började slutas och den långa omvägen nå sitt mål. Rösten vill svika honom, men han formar varsamt orden i sin mun: - Det är väl inte du.. Iris!"