Olycksbarnen i Björnamossa och deras ättlingar

En släktkrönika

Gidå, Ann-Marie

Bokpresentation

När Ann-Marie gick i skolan blev hon klassad som ordblind. Hennes lärare ansåg det inte lämpligt att hon satsade på studier. Ann-Marie älskade att skriva och tyckte om att läsa böcker. Hon var envis och beslutsam och även om det var motigt trotsade hon lärarens råd. Som 19-åring avlade hon småskollärarexamen. Ett par hundra barn fick lära sig läsa och skriva under hennes ledning. Men Ann-Marie hade högre ambitioner. Vid 40-års ålder var hon utbildad speciallärare. Nu kunde hon i en läsklinik hjälpa de barn, som hon helst ville ta sig an. Hon visste vad det innebar att ha läs- och skrivsvårigheter och hade förståelse för elevernas problem. Dessutom hade hon insikt i var svårigheterna fanns och hur de skulle tacklas. Under tiden skaffade Ann-Marie sig nya kunskaper. Hon trivdes med arbetet, men ville likväl gå vidare. Sin egen och många elevers ordblindhet hade hon överlistat. Ann-Marie övergick till att undervisa utvecklingsstörda barn i grundsärskolan. Själv hade hon vissa svårigheter med rörelseförmågan sedan barndomen.
Redan i början av 1960-talet började Ann-Marie att släktforska. Det var först en hobby bland flera men övergick till ett stort intresse som dominerade över andra. Efter ett flertal år med halvtidstjänstgöring och förtidspension vid fyllda 63 år på grund av rörelsehinder upptog släktforskningen all Ann-Maries disponibla tid.
Leif Gidå
make