Kärleken, ett sanningens ord och lite till

Graverholt, Kurt

Bokpresentation

Jag skrev de flesta av dikterna i del 1 i samband med att min dåvarande hustru lämnade mig. Det är därför de är så oerhört personliga. Jag vet inte om det finns något av värde i materialet men jag ville ändå publicera dem. Om de talar till någon annan än mig själv får andra bedöma. Men det kändes ändå bra att skriva dem, åtminstone lindrade det smärtan något. En del av mina dikter i del 3 är inte logiskt sammanhängande. De vill i stället förmedla en spontan stämning. Glimtar av en känsla. Ibland flera olika i samma dikt. Låsa fast ett ögonblick i tiden. En bild av något, jag vet själv ibland inte av vad. Dikterna är för det mesta spontant skrivna, ett ögonblicks verk, en blixt i mörkret. Detta innebär ju också, åtminstone för mig, att inte fila på formuleringar i det oändliga. Det är mycket sällsynt att jag ändrar i en redan skriven dikt. Det jag har skrivit har jag skrivit, så att säga.