Luffare, original & luffarkåkar

Magnusson, Birger

Bokpresentation

Ordet luffare kom i bruk på 1890-talet. Luffarna kallades också för vagabonder. Ordet vagabond härrör från latinets vagari som betyder sträva. "Luffare, original och luffarkåkar" beskriver en handfull människor som av olika orsaker - sjukdom, familjeförhållanden m.m - valde eller tvingades leva ett så kallat oordnat liv utan fast arbete och normalt socialt och familjärt förhållande.
Trots att de alla bodde mycket enkelt i lador, ladugårdar, luffarkåkar eller som Otto Bäck i en stengrotta, var många av dem innovatörer och de skapade produkter som vi i dag i många fall ser som mycket självklara och svåra att vara utan. Så kan t.ex nämnas vispar och klädhängare. Bland de beskrivna personerna finner vi också flera egenföretagare med kontoret på fickan. Duktiga försäljare, artister av alla slag, verktygsmakare och också - för all del - tiggare. Då de vandrade runt i bygderna var de i de flesta fall välkomna då de utstrålade världsvana och var beresta. Dåtidens bybor var inte så bevandrade i världen och de upplevde säkert vagabonderna som ett intressant och spännande inslag i den grå vardagen.
Det material jag nu presenterar har tillkommit genom flera hundra intervjuer (och ett tusental körda mil), med luffare och med andra personer som hyst, känt eller träffat luffare och andra originella personer.
Boken bygger i sin helhet på intervjuer, bandupptagningar och filminspelningar och materialet återges så som uppgiftslämnaren sagt. Jag har inte haft för avsikt att för-sköna utan istället ge en verklig bild av hur de olika personligheterna var, hur de bodde och livnärde sig och hur de upplevdes av andra. Jag har också medvetet försökt bevara den dialektala melodin.